sickgirrl

   Okej, så jag har insett att jag måste ta tag i det här och jag uppskattar om du som läsare tar dig den lilla stunden att läsa även detta. Det jag skriver här, jag tänker inte säga att jag ljuger eller hittar på. Jag tänker inte ens säga att jag överdriver. De sakerna som hamnar här är tagna direkt ur mitt huvud, just den stunden. Här hamnar även mina allra privataste tankar och funderingar. Naturligtvis förstår jag hur riskabelt det är eftersom folk faktiskt läser detta, framförallt eftersom jag inte vet vilka som läser.

   Flera av de som läser kontaktar mig efter inlägg som har skrämt upp dem, och jag uppskattar det verkligen. Verkligen. Problemet är att det jag känner när jag skriver är väldigt tillfälligt. Jag känner en sak, skriver ned den och nästa dag är det som bortblåst. Mina humörsvängningar är enorma, och jag vet att det beror på min brist på självtilit.  
   Det som får mig att skriva detta inlägg är att jag oroar mig för att ni ska tro att jag är en självdestruktiv människa, men det som oroar mig mest är alla de känslor för olika killar jag slänger ur mig till höger och vänster här. Som nu till exempel. Jag erkänner att det finns en kille jag är intresserad av, det har ni säkert redan fattat. Men jag har inga känslor för honom. Jag är inte besatt av honom och jag är inte kär i honom. Det finns en skillnad. 

   Vad jag vill få fram är att det jag skriver, det är inte överdrift, jag vill inte använda det uttrycket eftersom det här är vad jag verkligen känner, jag är helt ärlig här, men trots det måste ni tänka på att jag är en tonårstjej som inte får utlopp för sina känslor och därför hamnar de här och kan ofta verka som om de betyder mer än de verkligen gör.

   Jag skulle själv säga att det här är det rörigaste jag någonsin skrivit. Trots det hoppas jag att ni har fått en liten hum om vad jag menar.