sickgirrl

   Det känns som om jag ligger i någon slags dvala just nu. Det finns ingenting som tar över mina tankar, det finns inga drömmar och jag längtar inte efter något. Jag känner mig tom. Inte tom att jag mår jättedåligt, mer tom på det sättet att jag inte känner någonting alls. Det finns ingenting kvar. Frågan är egentligen om det någonsin funnits något?