sickgirrl

   Varför känns det som om det inte finns någon bra utväg ut ur detta? Jag är nu där jag lovade mig själv att inte hamna när allt detta påbörjades.. Finns det något sätt att ta sig ur detta utan att det gör ont?
   Det hade varit så mycket enklare om den senaste tiden inte hade funnits. Om inte blickarna och orden hade funnits, om jag fortfarande hade varit en vanlig desperat singel letandes efter nytt folk.
   Så fort allt började ordna upp sig, så fort jag skulle få det jag längtat efter dök något annat upp som jag längtar efter ännu mer. Något jag vet att jag vill ha. Något jag inte kan få.