Confidence
Jag är trött på att känna mig otillräcklig, tjock och ful. Jag vill känna mig kvinnlig, självständig och vacker. jag tror att det kan vara där mitt problem ligger. Självförtroende är sexigt. Självförtroende är något jag lider brist av. Jag vet egentligen inte varför. Jag tycker om mig själv och tycker att jag är bra på många vis. Osäkerheten kommer först när andra ska bedöma mig. Hela mitt kroppsspråk utsöndrar osäkerhet. Jag kryper ihop och pillar med fingrarna. Jag håller handen för munnen när jag fnittrar och jag tittar ofta ned när folk ser på mig. Tanken att någon tycker att jag ser avskyvärd ut skrämmer mig som ingenting annat.
"Du kan inte bli älskad förrän du älskar dig själv." Klokt och sant. Det måste vara så det är. Det hänger inte alltid på utseendet. Även operfekta tjejer har pojkvänner. Skillnaden mellan mig och tjejerna med pojkvänner är att de tror på sig själva och vågar ta för sig, och de som inte tror på sig själva låtsas att de gör det.
Kanske är det här jag måste börja. Jag kan inte förvänta mig att någon ska tycka om mig om jag inte visar världen att jag är värd att tycka om. Jag har problem med det. Det vet jag. Jag hatar att vara självsäker och otrevlig. För mig är det en och samma sak. Jag är uppväxt med att självsäkerhet är lika med egoism.
Kanske måste jag helt tänka om och se självsäkerhet som en bra sak? Kanske är det dags att jag ägnar mer tid åt att tänka på vad jag tycker om mig själv än vad andra tycker om mig? Kanske, kanske visar jag då världen att jag är värd att tyckas om och älskas. Kanske kan jag då nå mitt enda mål i mitt sjuttonåriga liv.
Tack. =) Det här inlägget inspirerade mig faktiskt lite.
Kom in på din blogg genom din Bilddagbok. Kände att jag var tvungen att kommentera det du skrivit, ja, det mesta av det du skrivit i bloggen faktiskt, inte bara i detta inlägget.
Jag blev nästan chockad när jag läste din blogg, och speciellt när jag läste detta inlägg. Vi tänker skrämmande lika, och, med undantag av några få meningar eller så, det hade lika gärna kunnat vara jag som skrev detta inlägget. Jag vet inte om det får dig att känna dig bättre, men jag vet att jag själv känt en stor lättnad flera gånger när jag fått reda på att jag inte varit ensam om mina känslor och funderingar.
Jag känner precis som du när det gäller självförtroende, och precis som du säger så börjar allting inifrån; uppskattar man inte sig själv går det inte att uppskatta andra, i alla fall inte på det sättet man egentligen skulle vilja. Tror man inte på sig själv, varför skulle någon annan göra det då?
Jag känner verkligen igen mig i det du skriver om självförtroende; jag känner också att mitt kroppsspråk skvallrar om dåligt självförtroende. Även om jag känner mig relativt säker på mig själv ibland så blir jag osäker så fort jag hamnar i en annan människas sällskap. Jag känner att jag alltid måste vara en sådan trevlig och utåtriktad människa, och jag är orolig för vad den personen ska tycka och tänka om mig.
Samtidigt blev jag väldigt förvånad över att läsa just den biten om ditt kroppsspråk. Nu har vi inte känt varandra alls länge visserligen, men på den tiden som vi träffats, och detta säger jag inte för att vara snäll utan jag menar det verkligen, så har jag uppfattat dig som en självsäker, utåtriktad och jättetrevlig tjej. Faktum är att jag faktiskt avundats din förmåga att komma in i en ny grupp människor och - i brist på ett bättre uttryck - smälta in så bra. Det är jag inte säker på att jag hade klarat, just för att jag nedvärderar mig själv. Jag hade inte känt att jag var värdig att umgås med dem, att de säkert inte ville lära känna mig, etc. Vet inte om det gör dig glad eller ej att veta, men sådan är sanningen i alla fall.
Precis som du skriver så kopplas självförtroende ofta ihop med egoism och egocentriska idioter. Men faktum är att de personer som gapar mest och verkar vara mest säkra på sig själva ofta i själva verket känner sig precis tvärtom, och lägger till med detta beteende för att kompensera sin osäkerhet. De vill inte känna sig sårbara, utan vill hålla en hård, självsäker fasad utåt. De som verkligen är säkra på sig själva har inget behov av att göra det. Tyvärr är det ofta de med det falska "självförtroendet" som får killar. Tragiskt men sant. Det är lätt att deppa ihop på grund av det och önska att man vore som de tjejerna, tro mig, I've been there och har förmodligen fortfarande inte kommit ur det, men egentligen - vad är det för typ av killar som faller för sånt? De kanske inte var så mycket att ha i alla fall om de faller för sådant?
Det är lustigt att jag kom in på din blogg precis vid denna tidpunkt. Jag bestämde mig nämligen i förrgår, efter att jag kommit hem från Landskrona och efter ett långt samtal med min kära moder, för att förändra mig själv och sättet jag tänker på - helt, något jag velat göra väldigt länge. Det gick upp för mig att jag förtjänar att känna mig säker på mig själv och må bra med den jag är. Jag vet att jag har mycket att erbjuda, och att jag kan öka mitt självförtroende och min självsäkerhet om jag bara jobbar på det. Och jag vet att du också kan göra samma sak.
Det jag bestämde mig för att börja med var "banden" som, medvetet eller omedvetet, spelas om och om igen i huvudet. De röster som inbillar mig att "jag är inte värd deras uppmärksamhet", "jag är tråkig" och allt det där som jag till slut började tro på på allvar. De går runt, runt helt omedvetet, och blir en naturlig del av tänkandet. Och jag insåg till slut att det inte är hälsosamt, och att jag måste ändra på det. Så min första uppgift är att ändra de "banden" från negativt till positivt. Jag ska stå framför spegeln varje dag och säga till mig själv "jag är bra", "jag duger som jag är" och liknande. Det låter jättemärkligt, och känns jättemärkligt nu i början, men jag vet att det kommer ge resultat så småningom. Inte idag, inte nästa vecka, kanske inte ens om en månad, men det kommer. Till slut kommer tänkandet ha förändrats, och jag kommer vara på väg mot det självförtroende jag vet att jag förtjänar.
Poängen med denna kommentar var att jag känner precis som du, och jag vet att du kan förändra ditt självförtroende och bli stolt över dig själv, för det förtjänar du, precis som jag och alla andra! Och om det är till någon tröst så har jag varit singel i 18 år samt olyckligt kär mååånga gånger, men vet du vad? Vi har så mycket att se fram emot. :) Det alla andra redan avverkat och upplevt har vi framför oss! Jag vet att det är lättare sagt än gjort att tänka så, och att tänka på det sättet som jag skrivit i denna kommentar, men jag vet att jag själv tycker det känns mycket bättre att veta att det finns folk som känner precis som jag själv.
Vill du snacka mer så tveka inte att maila!