Am I really not worth more then this?
Kommer det alltid vara såhär? Kommer jag alltid att vara den tjejen? Kommer ingen någonsin vilja höra mina åsikter eller lyssna på vad jag har att säga? Kommer ingen någonsin tycka att jag är tillräckligt intressant för att träffa en gång till?
Jag känner mig smutsig. Jag vet inte riktigt varför. Det finns så många tjejer som går igenom mycket värre saker. Tjejer som blir våldtagna, misshandlade och sexuellt utnyttjade. Jag är inte i närheten av vad de går igenom. Problemet är att jag ser det ur synvinkeln "Ja men där intresserar ju någon i alla fall sig för dem", och det skrämmer mig. Hur ensam är man inte när man börjat tänka så?
Jag är sjutton år. Sjutton år, snart är min tonårstid förbi. Jag har inte upplevt någonting. Jag har aldrig varit kär. Jag har aldrig upplevt besvarade känslor. Jag har aldrig haft en pojkvän. En gång i mitt liv har jag känt något när en kille kysste mig.
Det är inte det att jag inte intresserar mig för folk eller är osäker på min sexualitet. Nejnej. Jag förälskar mig i killar lite då och då. Problemet är att det aldrig är besvarat. Aldrig, och eftersom det är så så tar det alltid tid för mig att släppa killarna som jag träffat som inte vill veta av mig längre. För att en kille ska visa intresse för mig så måste både han och jag vara fulla. Det är den enda gången jag kan känna mig attraktiv. Det är enda gången jag är tillräckligt intressant för att visas uppmärksamhet.
Jag känner mig så fruktansvärt ensam och tanken på att det här är min lott i livet, att vara den "oskyldiga, lättfotade tjejen", skrämmer mig något oerhört
Jag brukade också tänka så.. men tro mig, den rätta killen kommer att dyka upp när du minst anar det. Under tiden kan du kanske jobba på att börja gilla dig själv. Le mot dig själv i spegeln, lyssna på glad musik, gör roliga saker på fritiden. Det blir lättare för någon annan att älska dig om du älskar dig själv.
Jag vet inte om resten, men om det är något jag kan, så är det att lyssna. Känner du för att snacka, så lyssnar jag alltid. ;D
ring mig när som helst!! fan vad jag känner igen dom tankarna. det skrämde mig lite också först..men sen började tänka efter o de e inte alls så konstigt att man känner så...vill du veta hur jag blev av med min oskuld? (på insparken i 1:an med en äcklig 19-åring som jag blev tsm me i 1 månad innan han lät mig komma på att han bara ville va me mig för sexet...)