sickgirrl

   Är helt galet förkyld nu. Lever som i en dvala. Är helt sönderstressad på grund av skolan och för er som inte vet är det här bara andra dagen efter lovet. Faktum är att jag nog aldrig fick tid att vila upp mig under lovet på grund av alla bekymmer och allt skolarbete jag vägrade göra på grund utav att jag redan då var sönderarbetad. Det hjälper ju inte precis med alla emotionella problem som hägrar heller. 

   Det enklaste hade varit om jag bara glömde honom. Det är lite för jobbigt det här, som vanligt. Men hur ska jag någonsin kunna glömma honom så länge jag inte vill det? Jag älskar att ha känslor, det är det jag lever för. De är det enda jag har. Samtidigt avskyr jag dem, de förstör allt. 

   Kan jag inte bara, för första gången i mitt liv, få lyckas? Få den jag strävar efter. Få den lilla uppmärksamhet jag ber om, få visa vad jag har att ge, få se in i hans ögon och se att han tittar tillbaka.