sickgirrl

   Vad tänkte jag egentligen på? Jag har ju inte en chans. Jag har aldrig haft en chans. Han är så sjukt underbar och jag är bara konstig. Jag hade inte heller velat umgås med mig. Undrar vad det var som fick mig att tänka så fel? Ren desperation antar jag. Det är nog rätt synd om mitt huvud egentligen. Tänk att vara fångad i den här jävla fångdräkten. Den här gången gick det för långt, skärpning.

   Kanske lika bra att jag går i kloster direkt? Enda skillnaden är kläderna, annars är ju mitt liv ganska likt. Förutom det här med att vara religös.. Äh petitess, det ordnar sig. Nä kanske inte. Jag kan ju alltid skaffa en lägenhet, köpa mig tio katter och leva instängd med dem och bara gå ut för att köpa kattmat. Sedan dör jag som 21-åring av lungsot och äts upp av schäfrar. Ingen kommer ju förstås hitta mig men sålänge schäfrarna är där så börjar ju inte liket lukta i alla fall. Har jag tur så äter de upp mina katter med så jag har sällskap vart man nu än hamnar efter döden och kan börja om mitt liv igen (med samma katter förstås). Varsågoda, där fick ni "my circle of life". Om jag nu väljer att bli hinduist såklart.. Annars slutar mitt liv i den där lägenheten om fyra år. Ja det blir nog lagom, så jag hinner lida lite till...