sickgirrl

Så hur vet man när det är dags att ta steget? Ni vet det steget där man riskerar allt, i hopp att lyckas och att fånga sin kärlek. Jag vet att det är nära nu. Min tid att ta hoppet över till andra sidan. Jag känner det.

   Jag ser det hela som två berg. Man ser en kille. Ser honom och faller för honom. Varje ord han säger till dig, varje blick får dig att gå ett steg högre upp. Men det är inte hans berg du går upp på. Nej, för att komma dit måste du hoppa från berget bredvid. Hoppet, som om du misslyckas tar dig ända ner från början igen.

   Jag är snart uppe. Jag vet det. Jag känner det. Ska något göras så måste det göras snart. Men jag är rädd. Jag vill inte ramla. Jag vill inte förstöra allt jag byggt upp.

Är det värt det? Har jag någon chans att lyckas? Hur mycket förstör jag om jag inte lyckas? 

Hur gärna jag än vill, sviktar modet, och frågan är om jag inte ska klättra ner igen..