sickgirrl

   Pratade en hel del med Sonia igår på väg till Café Barbro. Man lär sig så mycket av att lyssna. Jag önskar att jag gjorde det oftare. Min mormor berättade en gång ett ordspråk (eller något)  för mig:

"Det var en gång en uggla som satt i ett träd i skogen. Ju mindre han sa desto mer hörde han och desto klokare blev han. Tänk om ändå alla var lika kloka som ugglan."

Okej jag hade visst helt glömt bort formuleringen, men jag hoppas att budskapet kanske gick fram lite ändå.. Läste igenom det en gång till nu.. jag suger verkligen på att verka klok.

   Ibland kan det hjälpa att få en situation sedd ur någon annans perspektiv. Jag bekymrar mig mycket över den här killen jag gillar och min vänner får höra om honom om och om igen. Jag har aldrig ens tänkt tanken att fråga hur de ser situationen. Skrev om honom i tidningen för ett tag sedan och fick nyligen svar från en tjej som hade läst och tyckte att det lät som om han gillade mig. Detta trots att jag hade skrivit ganska negativt om situationen. 
 
   Fick även höra Sonias version och jag vet inte om jag blivit så lyft på länge! Allting kändes fantastiskt och jag kunde knappt bärja mig för att se honom igen och spekulera i om Sonia hade rätt. Kände mig dessutom otroligt snygg och fick ett självförtroende som verkligen behövs.

Hurra!