Dawson&Joey
Ännu en gång hamnade jag på danska ettan där de visar "Dawson's Creek" på TV. Det händer att jag gör det då och då och som vanligt fastnade jag.
Dawson's Creek handlar framförallt och Dawson och hans bästa vän Joey. De har känt varandra i evigheter och pratar om allting. Deras problem är att de pendlar mellan att vara tillsammans och att bara vara vänner hela tiden. De klarar inte av att inte vara mer än vänner för de vet att det finns något mer men samtidigt gör avundsjukan och viljan att hitta något mer det svårt för dem att hålla ihop.
För ett par år sedan älskade jag den här serien för den visade att trots alla problem höll de alltid ihop och fortsatte att älska varandra. Jag älskade den för att den visade att om de kunde klara det så kunde jag. Jag och min bästa killkompis.
Bara tanken på att jag nu sitter här och skriver om honom IGEN är totalt patetisk. Jag mår så dåligt av det och tårarna ligger precis bakom ögonlocken. Varför, varför klarade Dawson och Joey det om inte vi gjorde det? I detta avsnittet fick man se hur Dawson och Joey träffades för första gången efter ett stort bråk som gjort att de inte träffats på hela sommaren. Det gjorde ont bara att se det, och fick mig att återigen fantisera om den dagen jag kommer bli tvungen att träffa honom igen. Vi bor bara ett par kvarter ifrån varandra och vi har samma vänner. En dag kommer vi ses igen, det är nästintill oundvikligt. Jag fasar inför den dagen men ändå är det en sak som jag vet att jag behöver.
Ett avslut. En chans för mig att gå vidare. Vi fick aldrig avslutat det. Jag kräver inte att det ska vara lyckligt utan bara att vi säger att nu är det såhär och that's it. Vart jag än går är jag rädd för att jag ska se honom, och var gång jag pratar med våra gemensamma vänner är jag rädd att de ska nämna hans namn. Och de gör de. De nämner hans namn och jag ser honom. Senast jag såg honom klarade jag mig undan att brista i tårar, jag bara cyklade förbi, tack vare att jag hade Slipknot på högsta volym i MP3n. Så fort jag cyklat förbi kom jag på, att jag har fått den låten av honom.
Kommer jag någonsin komma över honom?
Dawson's Creek handlar framförallt och Dawson och hans bästa vän Joey. De har känt varandra i evigheter och pratar om allting. Deras problem är att de pendlar mellan att vara tillsammans och att bara vara vänner hela tiden. De klarar inte av att inte vara mer än vänner för de vet att det finns något mer men samtidigt gör avundsjukan och viljan att hitta något mer det svårt för dem att hålla ihop.
För ett par år sedan älskade jag den här serien för den visade att trots alla problem höll de alltid ihop och fortsatte att älska varandra. Jag älskade den för att den visade att om de kunde klara det så kunde jag. Jag och min bästa killkompis.
Bara tanken på att jag nu sitter här och skriver om honom IGEN är totalt patetisk. Jag mår så dåligt av det och tårarna ligger precis bakom ögonlocken. Varför, varför klarade Dawson och Joey det om inte vi gjorde det? I detta avsnittet fick man se hur Dawson och Joey träffades för första gången efter ett stort bråk som gjort att de inte träffats på hela sommaren. Det gjorde ont bara att se det, och fick mig att återigen fantisera om den dagen jag kommer bli tvungen att träffa honom igen. Vi bor bara ett par kvarter ifrån varandra och vi har samma vänner. En dag kommer vi ses igen, det är nästintill oundvikligt. Jag fasar inför den dagen men ändå är det en sak som jag vet att jag behöver.
Ett avslut. En chans för mig att gå vidare. Vi fick aldrig avslutat det. Jag kräver inte att det ska vara lyckligt utan bara att vi säger att nu är det såhär och that's it. Vart jag än går är jag rädd för att jag ska se honom, och var gång jag pratar med våra gemensamma vänner är jag rädd att de ska nämna hans namn. Och de gör de. De nämner hans namn och jag ser honom. Senast jag såg honom klarade jag mig undan att brista i tårar, jag bara cyklade förbi, tack vare att jag hade Slipknot på högsta volym i MP3n. Så fort jag cyklat förbi kom jag på, att jag har fått den låten av honom.
Kommer jag någonsin komma över honom?
Kommentarer
Trackback