sickgirrl

Jag tänkte ta mig friheten att spinna vidare lite på tidigare inlägg om s.k. "Bad Boys", som måste vara ett av världens töntigaste uttyck, men ändå.

Hur många gånger har jag och säkert många andra inte tänkt tanken "Varför kan jag inte hitta en normal kille?". Äntligen tror jag att jag har kommit på ett svar.

Det finns "normala" killar men de intresserar mig inte. Flera gånger har jag tänkt, varför kan ingen kille vara som mina killkompisar? Vad jag inte tänkt på är att svaret finns i samma mening. Sådana killar, killar som är underbart snälla, omtänksamma och allmänt trevliga är inte de jag intresserar mig av. De blir aldrig mer än en vän.

Om jag nu vet det här, jag vet var felet ligger, jag vet att jag alltid blir intresserad av fel sorts kille. Varför tar jag då inte en "normal" kille? De är inte spännande nog.

Allting är ett spel. Jag är en sådan tjej som vill kämpa lite. Det är så mycket mer spännande. Jag väljer killar som har svårt att öppna sig, har bakgrundsproblem eller kärleksproblem, jag väljer känslokalla killar och killar som är allmänt asociala, jag väljer killar som översociala eller är helt insnöade på sin sport/hobby/liknande, jag väljer helt enkelt killar som inte är pojkvänsmaterial. Det jag vill mest av allt är att lyckas med att förvandla dem till perfekta pojkvänner. Creepy eller hur?

Problemet med detta är att trots att jag lyckas mer eller mindre så lyckas jag alltid bli knäckt själv på vägen. Jag tar alltid på mig lite för mycket.

Så egentligen är det nog inte killarna det är fel på, hur gärna jag än skulle vilja det, det är mig. Jag väljer helt enkelt fel killar. 

Trots spänningen med det här spelet, och hur gärna jag än vill lyckas så hade det för en gångs skull varit skönt med en kille som verkligen brydde sig.