I am me now
Såg precis en film som heter "earthlings" som en vän till mig länkade.
http://video.google.com/videoplay?docid=-1282796533661048967&q=earthlings
När jag först såg var det var tänkte jag att det här kan ju vara bra att ha sett och den verkade rätt mysig. Det var den inte. Ta gärna en titt. Jag klarade 18 min..
Har gjort om mitt rum under de senaste två helgerna. Nu är det nästan klart. Ni anar inte vad fint det är! Är så lycklig! Det känns som om hela mitt liv har fått en nystart. Allt är designat och inrett av mig. Hela mitt rum sprudlar av mig själv.
Har oroat mig en hel del inför Valborg det här året. Ingenting konstigt med dagen i sig men förra året inträffade en del saker under Valborg som kom att förstöra mitt dåtida liv. Inte för att det var värt mycket men allt som jag hade kämpat för, all social status, flera av mina närmsta vänner och alla de jag festade med försvann. Jag förlorade dem. Allt på grund av en kväll och en tjej som var olyckligt förälskad i han som jag ansåg vara i stort sett min bästa vän.
Så rädd jag har varit. Så mycket jag har kämpat. Jag tror ingen kan förstå vad jag gått igenom. Fortfarande gömmer jag mig när jag ser någon som liknar honom på stan. En enda gång har jag sett honom sedan skolavslutningen i nian. En gång för ett par månader sedan. Han cyklade förbi, på långt håll. Mina ögon tårades och jag vände bort blicken.
Ett år har gått. Ett år sedan det hände. Ett år sedan mitt liv förändrades. Ett år sedan jag insåg vilka mina riktiga vänner är.
Under det året har jag börjat om på nytt. Ny skola, ny klass, nya förälskelser och nya vänner. Jag har insett hur liten och obetydelsefull jag hade varit utan mina allra närmsta vänner. De som alltid funnits där. De som jag skulle offra allt för. Det här året har varit både det sämsta och det bästa någonsin. Sämsta för att jag förlorade allt, bästa för att jag fick chansen att börja om. Det är först nu jag känner att jag är på helt rätt spår. Detta är den jag vill vara. Det är såhär jag vill leva.
Genom mitt nya rum har jag fått uttrycka mig på ett fritt sätt. Det är fyllt med saker som gör mig till den jag är. Det är såhär jag vill att världen ska se mig.
Jag är inte rädd för Valborg. Jag har gått vidare. Jag är en ny, säkrare människa.
http://video.google.com/videoplay?docid=-1282796533661048967&q=earthlings
När jag först såg var det var tänkte jag att det här kan ju vara bra att ha sett och den verkade rätt mysig. Det var den inte. Ta gärna en titt. Jag klarade 18 min..
Har gjort om mitt rum under de senaste två helgerna. Nu är det nästan klart. Ni anar inte vad fint det är! Är så lycklig! Det känns som om hela mitt liv har fått en nystart. Allt är designat och inrett av mig. Hela mitt rum sprudlar av mig själv.
Har oroat mig en hel del inför Valborg det här året. Ingenting konstigt med dagen i sig men förra året inträffade en del saker under Valborg som kom att förstöra mitt dåtida liv. Inte för att det var värt mycket men allt som jag hade kämpat för, all social status, flera av mina närmsta vänner och alla de jag festade med försvann. Jag förlorade dem. Allt på grund av en kväll och en tjej som var olyckligt förälskad i han som jag ansåg vara i stort sett min bästa vän.
Så rädd jag har varit. Så mycket jag har kämpat. Jag tror ingen kan förstå vad jag gått igenom. Fortfarande gömmer jag mig när jag ser någon som liknar honom på stan. En enda gång har jag sett honom sedan skolavslutningen i nian. En gång för ett par månader sedan. Han cyklade förbi, på långt håll. Mina ögon tårades och jag vände bort blicken.
Ett år har gått. Ett år sedan det hände. Ett år sedan mitt liv förändrades. Ett år sedan jag insåg vilka mina riktiga vänner är.
Under det året har jag börjat om på nytt. Ny skola, ny klass, nya förälskelser och nya vänner. Jag har insett hur liten och obetydelsefull jag hade varit utan mina allra närmsta vänner. De som alltid funnits där. De som jag skulle offra allt för. Det här året har varit både det sämsta och det bästa någonsin. Sämsta för att jag förlorade allt, bästa för att jag fick chansen att börja om. Det är först nu jag känner att jag är på helt rätt spår. Detta är den jag vill vara. Det är såhär jag vill leva.
Genom mitt nya rum har jag fått uttrycka mig på ett fritt sätt. Det är fyllt med saker som gör mig till den jag är. Det är såhär jag vill att världen ska se mig.
Jag är inte rädd för Valborg. Jag har gått vidare. Jag är en ny, säkrare människa.
Kommentarer
Postat av: My
Du är helt enkelt bäst, Elisabet!!! Och jag älskar dig av hjärta och själ
Trackback