What if?
Så, jag antar att det börjar bli dags för ett nytt inlägg. Ni vet då när man inte skrivit på länge på grund av brist på, för er, intressanta ämnen och tid. Där är jag nu.
Visst har jag mycket i tankarna även dagar som dessa, men ibland är det svårt att göra någonting bra och kreativt av det. Jag vill gärna kunna stå för allt jag skriver.
Ännu en gång har jag funderat en del på skillnader mellan killar och tjejer. Lyssnade på Magnus Betnér häromdagen och han pratade om hur könsdiskrimineringen egentligen har sin grund i vår uppfostran. För visst blir vi uppfostrade olika.
Han nämde också Ebba von Sydow som uppmuntrar tjejer till att bete sig underlägset och utge sig för att vara killars "byten". Hur är det egentligen, hur vill killarna ha det? Är det sexigt med tjejer som tar för sig och raggar? Eller ska vi bara stå, puta med läpparna och fnittra sexigt åt killarnas självbelåtna beteende? Är det isåfall okej att vi raggar på killar vi verkligen gillar eller är det bara krogragg som är okej?
Igår satt jag och pratade med en kille då tre stycken unga,solbrända målare gick förbi oss. Han sa någonting i stil med "haha tycker du att de är heta?" och jag svarade "Klart, ska vi gå dit och ragga?" Han tittade på mig och förklarade att han inte är "lagd åt det hållet" och när jag sa att "ja men du får ju hänga med som stöd, jag kan ju knappast gå dit själv, det är ju osexigt" sa han att om det var något som var osexigt så var det när en tjej drar med sig en kompis när hon ska ragga. Det fick mig att tänka efter. Först fick jag en chock, vad vet han om det? Sen kom jag på "Aha, han är ju faktiskt en kille" (låter skitdumt när jag dessutom råkar tycka att han är rätt het, men jag hade faktiskt glömt det för en sekund). Kanske fick jag mitt svar där helt enkelt.
En annan sak jag tror att jag är rätt klar över (övertygande..) är att fulla tjejer inte är det mest attraktiva. Själv dricker jag av den enkla anledningen att jag blir tre gånger så modig och vågar ta för mig. Jag vill verkligen inte vara den blyga flickan i hörnet. Visst vet jag att jag säkert är bättre och trevligare utan alkohol men utan den hade jag inte hälsat på alla människor på festen och jag hade definitivt inte strulat med flera killar under en kväll. Jag antar att det är en brist hos mig att jag inte vågar ta för mig. Jag är helt enkelt för osäker.
Det enda jag vill är att få vara med honom. Jag vill vara något mer än en vän. Allt går ut på det. Att "fånga" Honom. Hur kan en sådan enkel sak bli det mest komplicerade jag någonsin gett mig in på? Flera killar har visat sig intresserade under den sista tiden och jag har mer eller mindre avvisat dem alla. Petig? Visst. Förälskad? Som in i.
Under flera, flera år var min högsta önskan att hitta en kille att bli förälskad i som jag kunde koncentrera mig på. När det väl händer visar det sig att det inte kunde vara en mer olämplig kille. Nu är min högsta önskan ändå att få vara med honom. Att han ska se mig så som jag ser honom. Jag önskar. Det är där jag har mitt största problem. Jag har ingen aning. Var gång han öppnar sin mun, var blick han ger mig, allt memorerar jag för att senare reflektera och spekulera över vad det kan betyda. Jag antar att ovissheten är det som tär mest på mig. Att inte veta. Hade han för länge sedan sagt att han inte var intresserad hade jag förmodligen glömt honom nu. Kanske hade det varit bäst. Kanske hade allting varit annorlunda då? Jag lär ju aldrig få veta så varför spekulera? Jo, för att spekulationer och drömmar är det enda jag har.
Visst har jag mycket i tankarna även dagar som dessa, men ibland är det svårt att göra någonting bra och kreativt av det. Jag vill gärna kunna stå för allt jag skriver.
Ännu en gång har jag funderat en del på skillnader mellan killar och tjejer. Lyssnade på Magnus Betnér häromdagen och han pratade om hur könsdiskrimineringen egentligen har sin grund i vår uppfostran. För visst blir vi uppfostrade olika.
Han nämde också Ebba von Sydow som uppmuntrar tjejer till att bete sig underlägset och utge sig för att vara killars "byten". Hur är det egentligen, hur vill killarna ha det? Är det sexigt med tjejer som tar för sig och raggar? Eller ska vi bara stå, puta med läpparna och fnittra sexigt åt killarnas självbelåtna beteende? Är det isåfall okej att vi raggar på killar vi verkligen gillar eller är det bara krogragg som är okej?
Igår satt jag och pratade med en kille då tre stycken unga,solbrända målare gick förbi oss. Han sa någonting i stil med "haha tycker du att de är heta?" och jag svarade "Klart, ska vi gå dit och ragga?" Han tittade på mig och förklarade att han inte är "lagd åt det hållet" och när jag sa att "ja men du får ju hänga med som stöd, jag kan ju knappast gå dit själv, det är ju osexigt" sa han att om det var något som var osexigt så var det när en tjej drar med sig en kompis när hon ska ragga. Det fick mig att tänka efter. Först fick jag en chock, vad vet han om det? Sen kom jag på "Aha, han är ju faktiskt en kille" (låter skitdumt när jag dessutom råkar tycka att han är rätt het, men jag hade faktiskt glömt det för en sekund). Kanske fick jag mitt svar där helt enkelt.
En annan sak jag tror att jag är rätt klar över (övertygande..) är att fulla tjejer inte är det mest attraktiva. Själv dricker jag av den enkla anledningen att jag blir tre gånger så modig och vågar ta för mig. Jag vill verkligen inte vara den blyga flickan i hörnet. Visst vet jag att jag säkert är bättre och trevligare utan alkohol men utan den hade jag inte hälsat på alla människor på festen och jag hade definitivt inte strulat med flera killar under en kväll. Jag antar att det är en brist hos mig att jag inte vågar ta för mig. Jag är helt enkelt för osäker.
Det enda jag vill är att få vara med honom. Jag vill vara något mer än en vän. Allt går ut på det. Att "fånga" Honom. Hur kan en sådan enkel sak bli det mest komplicerade jag någonsin gett mig in på? Flera killar har visat sig intresserade under den sista tiden och jag har mer eller mindre avvisat dem alla. Petig? Visst. Förälskad? Som in i.
Under flera, flera år var min högsta önskan att hitta en kille att bli förälskad i som jag kunde koncentrera mig på. När det väl händer visar det sig att det inte kunde vara en mer olämplig kille. Nu är min högsta önskan ändå att få vara med honom. Att han ska se mig så som jag ser honom. Jag önskar. Det är där jag har mitt största problem. Jag har ingen aning. Var gång han öppnar sin mun, var blick han ger mig, allt memorerar jag för att senare reflektera och spekulera över vad det kan betyda. Jag antar att ovissheten är det som tär mest på mig. Att inte veta. Hade han för länge sedan sagt att han inte var intresserad hade jag förmodligen glömt honom nu. Kanske hade det varit bäst. Kanske hade allting varit annorlunda då? Jag lär ju aldrig få veta så varför spekulera? Jo, för att spekulationer och drömmar är det enda jag har.